Tillbaka till vardag, regn och tangentbord

Semester är över, väskorna uppackade och kaffekoppen fylld. Hösten är här, den tiden då man med gott samvete kan sitta inne medan regnet smattrar mot rutorna och vinden försöker välta soptunnorna utanför. Perfekt tid för att börja skriva igen.

Bloggen har legat still ett tag. Jag har lovat er ett inlägg om hur man bygger sin egen mailserver, och jag höll faktiskt det löftet, nästan. Jag fick den att fungera. Problemet var att det kändes för osäkert att hålla alla mail på en enda maskin hemma, även med extern backup. Så jag tog ett steg tillbaka och gick tillbaka till molnet, men inte vilket moln som helst.

Jag landade i TutaMail, ett Schweiziskt alternativ med fokus på integritet och säkerhet. All data ligger inom EU eller EES, allt är krypterat som standard, man kan koppla sin egen domän och både kalender och mobilapp är krypterade från start. Det är inte gratis och glatt som Gmail, men det känns tryggt att veta att mina mail inte är någon annans affärsmodell. Kort sagt, det bara funkar utan att sälja ut min integritet.

Nya tider, nya ämnen

Jag har tänkt om kring vad den här bloggen ska handla om framöver. Mindre hur man gör X och mer reflektioner, tankar och resor jag själv gör, både inom teknik och utanför.

En nyhet, jag har blivit piratpartist. Nej, jag har inte köpt en ögonlapp och börjat ropa ladda ner mera, det handlar om ideologin bakom. Jag har alltid varit liberal i grunden men det går inte längre att rösta liberalt i Sverige. Blockpolitiken har gjort att allt handlar om att vinna nästa val istället för att driva sin egen politik. Så jag valde sakpolitik istället.

För mig handlar det om digital frihet, öppen källkod, dataskydd och sunt förnuft i den digitala eran. Piratpartiet vågar prata om det andra partier ignorerar, IT, AI, övervakning och digitala rättigheter. De bygger sin politik på evidens och logik, inte slagord.

Jag håller inte med om allt, till exempel deras drogpolitik, och basinkomst idén har både styrkor och risker. Men jag tror på tanken att människor som mår bra och känner trygghet gör bättre val, och att mycket av våra samhällsproblem bottnar i motsatsen.

Det mest oväntade var att Piratpartiet faktiskt hörde av sig och frågade om jag ville ställa upp i partistyrelsen efter att ha läst mina poster. Väldigt smickrande, men jag tackade nej till det nationella uppdraget. Jag kan inte representera ett parti helhjärtat om jag inte står bakom allt. Däremot tänker jag engagera mig lokalt. Få kommuner att förstå att öppen källkod inte är farligt, att data behöver hanteras med ansvar och att det finns svenska kommuner, som Helsingborg, som redan visar vägen.

Eurostack och den digitala självständigheten

En annan sak jag kommer skriva mer om framöver är Eurostack.
Det är ett EU initiativ för att bygga ett gemensamt öppet moln baserat på öppen källkod och europeiska värderingar. Tanken är enkel men viktig, Europa ska kunna driva sin digitala infrastruktur utan att vara beroende av amerikanska leverantörer och deras lagar.

För mig handlar det här om digital suveränitet på riktigt.
Att vi som region ska kunna äga och kontrollera våra egna data utan att de riskerar att hamna under Cloud Act eller i system där juridiken inte skyddar oss.
Det handlar om att bygga vidare på EU:s Data Act, GAIA X och alla de pusselbitar som just nu växer ihop till något större.

Jag är stolt över att bolaget jag jobbar på är en del av projektet och får bidra till en mer självständig europeisk molnframtid.
Det är precis den sortens initiativ jag tror vi behöver fler av, öppna, transparenta och byggda på samarbete snarare än beroende.
Och det är också anledningen till att jag själv engagerar mig mer politiskt. Teknik och politik hänger ihop mer än någonsin.

Framåt

Planen framöver är att skriva fler små serier och experiment.

• Ny på Kubernetes, min egen resa in i container och klusterträsket
• Inlägg om cybersäkerhet, integritet och politik för den digitala tidsåldern
• Mer om Eurostack och hur EU försöker bygga upp en digital grund som vi faktiskt kan lita på
• Och så något helt annat, 3D printing. Jag har nämligen skaffat en BambuLab P1S med AMS, och jag har ingen aning vad jag gör. Så ni får följa med när jag försöker lära mig, misslyckas, lyckas och förmodligen smälter plast där plast inte ska smältas.

Kort sagt, det blir teknik, politik och lite personligt. Precis som vanligt.

Hösten är här, kaffet är varmt och tangentbordet redo.
Dags att blåsa liv i bloggen igen.